Man tröttnar tydligen aldrig

Det här med att sy necessärer tröttnar man av någon anledning aldrig på, fråga mig inte varför. Det är väl för att man kan sy ett helt projekt på en liten stund och variera den i all oändlighet. Här blev det fler i mitt nyuträknade mönster (obs! jag påstår inte att mönstret är mitt!) som är så kul att sy.
Här är en i Michael Millers underbara tyg med retrokänsla. Lite svårt att sy mindre saker i det bara, för man halshugger alla människor, tyvärr.

En i blått linnetyg med applikation med de underbara fruktdamerna. Denna fick bli modell lite större då bilden på damerna fick styra.

Man kan nästan höra måsens skrik och vågornas brus. Och sen det hon häller i glaset är ju inte heller helt fel en sommardag med baken i jordgubbarna.

Här kommer ett s k ufo (un finished projekt) som legat utklippt på sybordet i flera månader. För att nu slippa flytta det fler gånger så fick det äntligen komma under nålen. Resultatet blev bra men inte som huvudet hade räknat ut det från början. Det var tänkt att bli en necessär till schampo, duschtvål och annat större man drar med sig i en necessär och då skulle den vara lite längre och inte så hög i mina uträkningar. Ja, hur den blev ser ni ju - knubbig!! Men helt ok och ÄNTLIGEN klar. Sydd i jeans som tål lite hårdare tag.

Ja det var necessärskörden för denna gången och ni får nog stå ut med att det kommer en och annan framöver också. Tror ni man kan öppna necessäraffär? 

Må så gott denna tisdag mitt i veckan.